När min mormor och morfar flyttade från sitt hus, var jag inte sen att vara där och plocka godbitarna. Bland annat dess glas, som de fick i bröllopspresent och har i alla möjliga och omöjliga storlekar. Just denna variant av glas kallar morfar för "supesglas" på äkta bonnavästgötska (lägg alltså till ett litet läsp- eller sch-ljud på s:en).

Idag använder jag dem till likör, i detta fall den mycket goda Sheridan men några isbitar i.

Tavlor har bytt plats, tavlor har tagits bort, tavlor har tillkommit. Ett resultat av att vi förstorade några bilder från vår New York-resa. Det ena ledde till det andra skulle man kunna säga, men rotation förnöjer eller hur var det...?!
Inte för väggarna kanske som numera har några extra spikhål, men jag antar att det är jag som får spackla vid eventuell flytt och då har jag endast mig själv att skylla.

Idag har dessa två underbara krokar borrats upp i sovrummet. De kommer från Anthropologie.

Hela jag förvandlades till choklad.

Denna underbart vacka skrivbok köpte jag i på Anthropologie i New York. Jag kan bara ha den liggandes framme och titta på den, så fin tycker jag att det är.

Men jag känner ändå att jag vill fylla den med något meningsfullt, kanske ska det få bli min inspirationsbröllopsbok...!

Skyltar, den turkosa är retro och den i trä har jag gjort själv med sand och snäckor från Nya Zeeland.

Målet idag var att löpa i en och en halv timme. Löptiden var mer viktig än distansen. Göteborgsvarvet gömmer sig bakom knuten, och då gäller det att hålla igång benen hela loppet på dryga två mil.

Jag tror jag sprang lite för fort, jag höll inte riktigt hela vägen. Klockan stannade på 1,22, och jag tänkte tanken att springa ett varv eller två runt kvarteret innan jag stannade men jag varken orkade eller hade lust. Det är det som är det farliga med långa lopp för mig, att jag håller ett för högt tempo från start. Om jag då dessutom känner mig pigg i benen och stark i övrigt, så håller jag det tempot utan att tänka på att det ska hålla en bra stund till.
Men då springer man rakt in i väggen istället, helt utan förvarning. Förra året hände det mig när man viker av från Avenyn och in på Vasagatan med endast ett fåtal kilometer kvar, där sinkade jag min chans att hamna under två timmar. Det ska inte upprepas i år...!

Summa summarum av är att jag ändå är nöjd, en och en halv mil stannade gps:en på och det innebär att jag är otroligt värd att sitta ner resten av dagen.

Både jag och mannen är förtjusta i vin i allmänhet och rött vin i synnerhet. I somras tog vi bilen till Italien, bodde på slott med vingård och åkte runt i delar av Toscana. På vägen hem körde vi bilen fullpackad med Italienska pärlor, och väl hemma fick vi införskaffa vinställ modell större för att få plats med alla flaskorna. Det som syns lite på bilden är inte mindre än sju stycken vinställ från Ikea som sträcker sig från golv till tak. Om det är fullt? Njae, varje helg försvinner någon flaska och påfyllnadsgraden går väl inte i samma takt kanske.

Tavlan är en handmålad bild från Cinque Terre på Italiens västkust. Det är små fiskebyar som är sammansatta med gångväg utmed klipporna. Utsikten är enastående och om man lider av svindel är en promenad mellan dessa byar inget jag rekommenderar. Men av alla ställen jag besökt världen över, är detta ett av mina absoluta favoritställen. Så mycket favoritplats att bilden du ser ovan som vi tog på väg in i den nordligaste av byarna numera återfinns på mitt Visa-kort.

Idag är det fedag, och då får man njuta av ett glas. Eller två.

Längtar tillbaka.


Trodde att det skulle räcka med att det hade snöat igårnatt, men imorse fick man skrapa bort ett flera centimeneter tjockt lager av... ja, av vad? Regn som fryst till is som sedan blivit frost?! Nä, nu får det vara slut på det, värsta vintern i pendlingssyfte i mannaminne måste ta slut. NU!

Tittar ut genom fönstret och ser en klarblå himmel, hoppas det består ända in i oktober.