När min mormor och morfar flyttade från sitt hus, var jag inte sen att vara där och plocka godbitarna. Bland annat dess glas, som de fick i bröllopspresent och har i alla möjliga och omöjliga storlekar. Just denna variant av glas kallar morfar för "supesglas" på äkta bonnavästgötska (lägg alltså till ett litet läsp- eller sch-ljud på s:en).

Idag använder jag dem till likör, i detta fall den mycket goda Sheridan men några isbitar i.