Strumpa på en sticka
Att sticka är nåt jag har gjort sen jag var liten. Bra har det väl blivit lite mer sällan än det har blivit dåligt, men det är ändå själva resan dit som är mysig. Speciellt på hösten och vintern när det är legitimt att sätta sig i soffan klockan sex på kvällen utan att få dåligt samvete.
Denna gång har jag gett mig på raggsockor. Det har jag faktiskt aldrig gjort innan, och jag har en känsla av att det har blivit fel nånstans runt hälen... det ser inte riktigt ut som en socka där;)
Åhh vad jag önskar att jag kunde sticka!
Ha ha ha, du skriver så roligt!! Jag skulle med vilja kunna sticka raggsockor men det har jag inte vågat mig på än. Jag stickade faktiskt en halsduk till mig själv till denna vintern, med rutmönster och ett par pulsvärmare, så nu kan snön komma!
När det gäller hundar, som du skrev, så kan jag inte annat än hålla med! Jag är ALLTID på topp att kalla in eller springa efter Scubbe om han skulle "sticka" från mig, vilket hänt... 2 gånger på 7 månader så jag är inte direkt orolig. Han brukar känna på sig när jag kallar på honom i olika situationer, om det är allvar eller bara lite viktigt och inte en enda gång har han sprungit efter någon människa eller något barn.
Och vad är det för strunt att säga: Han är snäll... Ja, om jag hade en elak hund så skulle jag väl inte ropa: Det gör ingenting! Han är elak!! Bara strunta i honom! Eeee, näää... Alla hundägare tycker att deras hundar är snälla, jag skulle hellre vilja att någon sa: Det gör inget!! Han är väluppfostrad!! så jag kunde svara: Väluppfostrad??!! Då skulle han väl inte sprungit efter mig!!
Scubbe ÄR snäll, men framför allt, han är UPPFOSTRAD och snart kan man sätta ordet VÄL framför med, för han är ju bara 7 månader och superbusig. Men han ska bli VÄÄÄÄÄLUPPFOSTRAD!! Det är en sak som är säkert!
Ha en underbar tisdag!
Stor kram!
